Varmare än ånga, hårdare än metall

Eiselmann stod i stram givakt med händerna på ryggen medan han begrundade doktor Calisteras skapelse. Hon var svarvad, stöpt och gjuten som en kvinna av kött och blod men glimmade av mässing där hennes kaross syntes ovanför skynket. Hennes hår, om än smitt på henne, var vågat kort i en slät frisyr.

Tyget som var draperat över henne var rött som lava och glänste i det svaga lampljuset. Han såg sig omkring i lastrummet, även om ingen annan än han och doktorn skulle kunna ta sig in hit kände han sig tvungen att försäkra sig om att han var ensam innan han sträckte ut handen. Tyget var siden och fastnade i de små ojämnheterna på hans fingrar och naglar. Han råkade dra med sig det en bit och blottade maskinens ena bröst.

Det var kupat och höjt på ett sätt som ingen dödlig kvinna skulle kunna åstadkomma. Han såg sig omkring igen, mer för att se bort än för att se efter, och blev sedan stående. Ensam med henne. Strök över mustaschen innan han tog tag i silket igen.

Med ett ryck fick han av hela skynket på en gång. Det böljade runt honom som en illusionists mantel och landade i en skimrande pöl vid hans fötter.

Hon låg på en bår som om hon var död. Eller som om hon var ett sagoväsen försatt i en förhäxad sömn. Ja, ett sagoväsen var hon. Hennes läppar var så perfekt formade att doktorn måste ha tagit sin inspiration från ett konstverk, inte från någon nu levande varelse.

Eiselmann slickade sig om sina egna läppar vid tanken på att pressa dem mot hennes. Skulle hennes mun vara kall som luftkyld metall eller varm som ånga? Skulle den vara slät eller fanns det en metallisk struktur?

Han blev varm i ansiktet av skam. Med en ursäktande bugning tog han upp skynket från golvet och gick fram till henne för att skyla henne igen. Inget så vackert skulle behöva ligga exponerat för allas blickar. Han svepte tyget över henne och lät sin hand snudda vid hennes kurvor genom tyget.

Han såg sig om en gång till och böjde sig sen fram och tryckte sina läppar mot hennes.

Hennes ögon slogs upp och såg in i hans. De var lika röda som tyget.