Tunn is hade lagt sig på Ozymandias däck. Månljuset reflekterades av snön på bergstopparna och Gunnar kunde se alldeles utmärkt. Han visste att Ozymandias låg bra där hon var nu, inte för mycket vindar och i en vinkel som gav god sikt utan att vara för synliga. Han tog upp kikaren och svepte med blicken över den farbara glipan mellan de två topparna. Nu hoppades han bara att Franz Ferdinand skulle välja den rutten.
Ariadne hade svurit på att det var det bästa stället för en germansk luftjagare som skulle ta sig över bergen. Hon hade sällan fel, Ariadne. Hennes information kom vanligen direkt från källan. Gunnar ryckte på axlarna inne i sin fodrade parkas. Och om det inte skulle stämma så fick de väl försöka jaga ifatt Franz Ferdinand längre fram på rutten istället. Det hade inte varit första gången de testat Ozymandias mot Kaiserns skepp.
Motorerna ökade för att kompensera för vindarna i bergen, sen drogs de ner till tystast möjliga. Gunnar satte kikaren till ögat igen. Var det inte en skugga där borta som inte varit där förut? Han följde skuggan med blicken och fram ur tunna molnslöjor gled en stor jagare. Gunnar log och kliade sig i skägget.
Det var ett ståtligt luftskepp. Det här skulle verkligen bli värt besväret.
Ganbatte kudasai!!!
SvaraRadera