I maskinrummet

Visslan i maskin tjöt tre gånger.

”Nu är vi illa ute Hendrich.”

”Ja du Ivan, det låter inte bättre.” Hendrich la ner röret han varit på väg att skruva på plats och stoppade packningen i fickan. Hendrich ansikte var rött som en kräftas av ångan i maskinrummet. Han lyfte luren.

”Var är mina motorer? Varför svarar de inte?”

”Kapten, vi är nere på halvfart för underhåll.”

”Underhåll? Underhåll! Vi blir attackerade av pirater och ni putsar insidan av kopparrör? Är ni galen, karl?”

Hendrich kände det som om han borde ha blivit blöt i örat av kaptenens fräsande. Han stod rakare och hoppades att det skulle höras i hans röst.

”Nej kapten, inte vad jag vet kapten!”

”Vad? Är ni oförskämd, karl?”

”Nej kapten, absolut inte kapten!” Det blev tyst ett andetag i andra änden.

”Nu ser ni till att få igång mina motorer igen, jag vill ha allt igång och funktionsdugligt på två röda sekunder och ni ringer upp och talar om det ögonblick vi har full funktion igen. Om vi inte undkommer det här ska jag personligen se till att ni kliver av det här skeppet från vilken höjd vi än befinner oss på vid det laget. Är det uppfattat?"

”Ja kapten!” Hendrich stod stilla ett ögonblick med luren i handen för att se om kapten hade något mer att säga men det förblev tyst. Han hängde tillbaka luren i klykan.

”Ja du Ivan. Vi blir jagade av pirater verkar det som.”

”Pirater säger du? Det var inte igår.”

”Nej verkligen inte. Bäst att vi får upp ångan igen. Så att säga.”

”Ja, det verkar inte bättre. Pirater är ett avskum, det finns inget som säger att de tar fångar. Inte för att vi vill vara fångar på ett piratskepp förstås.”

”Nej verkligen inte. Sträck mig skiftnyckeln är du vänlig.”

”Så gärna. Jag har hört historier om pirater. Det är inte något man vill ta lätt på kan jag säga.”

”Jag tror dig Ivan. Här, håll den här packningen.”

”De kan få för sig att sätta fyr på ballongen, hugga hål i däcket, spränga sig in i lastrummet, dumpa skeppsgastar överbord bara för att de vaknade på fel sida kojen.”

”Då får vi kanske göra vårt bästa för att inte fastna i deras klor, eller vad säger du Ivan?”

”Du har så rätt Hendrich.”

Franz Ferdinand gungade till i sidled. Det var inte mycket till rörelse, men den kändes i fötterna mot det fuktiga maskinrumsgolvet.

”Det känns som om vi kanske inte jobbat fort nog Ivan. Vi får hoppas att vi inte får veta vilken sida av kojen de vaknat på.”

”Du har så rätt Hendrich. Du har så rätt.”

Ett skrik hördes och utanför fönstret störtade en kropp förbi.